ÄNTLIGEN på väg!

Då är vi äntligen iväg, på resan vi pratat och fantiserat om och planerat för under att antal år! Att rättvist kunna beskriva veckorna innan avseglingen känns omöjligt, men jag ger det ett försök. Stressnivån var ständigt så galet hög att jag till och med tror mig ha upplevt mitt livs första hjärtflimmer. Är man dessutom en känslig individ så är det svårt att låta bli att suga upp andras (läs makens) stress också och med den hade han ledigt vunnit stress-OS vilken dag som helst.  

En vecka innan avsegling flyttade vi ombord på Lazy Frog, vår älskade “Grodan”. Fortfarande hade vi galet mycket fix kvar att göra, alltifrån den sista hustömningen, till tecknande av person- och reseförsäkringar, intervju ombord av en journalist från lokaltidningen, inköp av ny laptop och mobil (jo, jag behövde en bättre mobilkamera och nej, jag hade bara en jobbdator innan, som dessutom skulle lämnas in, innan jag for), packa/ köra/ bära ombord allt vi ville ha med – för att sen packa upp, sortera och bära av en del grejer igen, som inte fick plats… Inför midsommar – d v s helgen innan avfärd – bestämde vi att något sådant firande inte hanns med och körde istället grejer från vårt hus till båt och förråd fram till halv nio på kvällen. Efter det, med Grodan fylld med ouppackade kartonger, tittade Janne på mig och föreslog att vi skulle åka ut till vår klubbholme, i alla fall. Jag var inte sen att haka på, så vi la ut i en fantastisk solnedgång på ett spegelblankt vatten och tuffade för motor ut till bästa Kedjeön. Där fick vi ett magnifikt mottagande av vänner, som definitivt inte räknat med att vi skulle dyka upp. I otrolig sommarvärme hängde vi kvar på ön ända till söndagen, fick våra egna batterier lite påfyllda och packade upp kartonger, stuvade och fixade.                                              Många vänner ville titta förbi och säga “Hej då” de sista dagarna. Det är underbart att ha fina vänner och fantastiskt när de till och med tar med sig mat & dryck ombord om man ska äta ihop, då det kändes som om de kom i en strid ström. Min förmåga att ha många bollar i luften sinade däremot för varje timme. Bubbeldrickning kväll efter kväll gav inte heller våra trötta stressade hjärnor någon återhämtning, även om det var härligt i stunden. Ursäkta ni som kom, om vi var lite off pist och inte riktigt mentalt närvarande! 

Avresedagen! I uppsprickande molntäcke började den med en intervju ombord med en reporter från lokalradion. Maken var frustrerad och skrek “Men vi har inte tiiiid!” (tack och lov innan reportern hade anlänt). Intervjun gick dock bra – och Janne var med. Jag hade sådan magknip så frukost var inget att tänka på och jag började redan på morgonen att fantisera om hur härligt det skulle bli att äntligen få djupandas igen därute på vattnet efter avfärd. Vid den låsta grinden till båtbryggan stod en papperspåse med mitt namn på utan avsändare, med nybakade frukostbröd och hemgjord marmelad. Japp, självklart rann tårarna! Något senare kom ett meddelande i mobilen som avslöjade vilken ängel som varit där. Janne sålde bilen under eftermiddagen (i senaste laget kan tyckas – och ja, visst var det också en stressfaktor att göra det i sista minuten – men vi behövde bilen in i det sista) och jag fick ett spontanbesök ombord av en älskad kollega. Vi började storgråta båda två när vi såg varandra! 

Det började att dra ihop sig. Kvart över fyra – i strålande sol och en del vind – flyttade vi Grodan från vår bryggplats den lilla biten till stadens mest centrala kaj. Kort efter att vi anlänt kom vår käre båtbryggsgranne Freddy Amigo, som blivit ombedd av mig att sjunga “Till Havs!” utan Jannes vetskap och efter det började kajen fyllas på av nära och kära. När närmaste busigaste kompisgänget anlände – alla iklädda peruker i brokiga färger – gick det inte att hålla tårarna tillbaka och det var som att ha skruvat på en kran; fulgråt blandades med attackgråt och skrattgråt, om vartannat! Jag tänkte “Hur korkad är jag som tänker åka ifrån alla de här!?” Avsiktligt tog jag och sonen ett kort farväl, något annat hade ingen av oss orkat med. Fler vänner, kollegor, körkompisar, båtvänner, elever, f d elev, syskon och bekanta dök upp. Tiden sprang iväg, jag hoppas jag såg och hann hälsa på alla! Det blev bara en kort kram, ett foto och ett “lycka till!” med var och en – och ett stort antal flaskor bubbel till oss i avskedspresent, något annat hann vi inte.  

Vi klev ombord, klockan slog 18.00 och Freddy tog ton, medan vi kapade förtöjningarna… Sången gjorde stunden precis så pampig och mäktig som den kändes och gav den en surrealistisk och otroligt vacker inramning. Jag grät och log samtidigt, hela vägen ut på Västeråsfjärden där vi hissade seglen. En båtklubbskompis var gullig och filmade vår avsegling och hans drönare följde efter oss långt ut över vattnet. I kvällssol, perfekta segelvindar och i dryga 8 knop styrde vi bort från vår hemstad och vännerna på kajen – för att under ett år segla på nya vatten, i ett nytt livskapitel fyllt av äventyr. En stund senare blev vi dock ifattkörda av halva kompisbusgänget i motorbåt skrikandes “Vi saknar er redan!!” Åååååh, vad jag älskar såna galenskaper! Sedan hängde de med oss ute till klubbholmen där vi spenderade de första två nätterna och försökte hitta tillbaka till normalpuls och normalsömn igen.  

Igår lämnade vi ön och vännerna där, men då kändes av förklarliga själ inte alls lika tungt. Innan det hade vi av säkerhetsskäl tagit av oss våra vigselringar, då ringar har orsakat alltför många avslitna fingrar till sjöss. Vår första natt “i frihet” på väg mot havet svajankrade vi i en ljuuuvlig vindstilla vik intill Brännvinstratten i Mälaren, tillsammans med två andra båtar. Till kvällsmat intogs räkmackor och kallt vitt vin i drömskt vacker solnedgång. När vi blev ensamma i viken idag solbadade vi nakna och drog suckar av förnöjsamhet. Ja, man kan faktiskt vara avundsjuk på sig själv ibland! Under eftermiddagen seglade vi 22 distans, över ett alldeles båttomt Prästfjärden i fantastiskt väder, till en annan favoritklubbholme, Slandö Kalv. I morgon går vi vidare genom Södertälje kanal ut i Saltsjön, men först har vi en lunchdejt bokad ombord med fina vänner som möter upp oss i Tälje. Livet är gott! 

PS. Alla ni som var på plats och vinkade av oss; STORT TACK! Jag älskar er! Vi älskar er! Och alla ni som har kommit med glada tillrop på sociala medier; JÄTTETACK även till er! Det betyder mycket att känna att ni är med oss in spirit!  

28 reaktioner på ”ÄNTLIGEN på väg!”

      1. Så obegripligt att ni är på väg. Äventyret har börjat. Tacksam att få följa med på färden. Lämna pandemier och annat, byta social distans mot nautiska. Låt magiska krafter och skyddsänglar vara era följeslagare ❤️

        1. Så fiiiint, Carolina! ❤ Både att du är med oss, men oxå tanken på att magiska krafter och skyddsänglar är det… 😍🙏❤
          Jag har senast idag både tänkt och känt att min mamma har haft ett finger med i spelet vad gäller avresan och alla perfekta ögonblick sen dess. Resan kunde omöjligt ha börjat bättre, ett så fantastiskt avstamp! 🥰🙏❤
          Stor varm kram till dig & Lasse! ❤

  1. Annette Ibsén

    Underbart att läsa om er avfärd- att ni äntligen är på väg och har hela äventyret framför er. Vi följer er här! / Annette och Patrik

  2. Karin Hedström

    Vi är med er ❤️Anders & Karin
    Jag stannar upp typ en gång om dagen , tänker … var är ni ? Vad gör ni ? Just nu i ottan på jobbet sitter å filosoferar … insikten om att allt är möjligt och att det är det som är livet …. Typ / pöss godingar 😘 och att det är resan och inte målet…

    1. Åh, finaste Bästis! ❤ Preciiis så är det ju; Det är resan – inte målet, som är grejen! ❤ Vi vet ju inte ens vad målet är! 😂🤣😂

      Just precis nu ligger vi på svaj i viken på Fifång där ni var med, då det började blåsa upp och regna och blev lite dramatiskt – remember? 😉
      Hoppas vi ses snart igen, på en varmare plats! ❤ Tänk vad vi ska kramas o dricka bubbel då! 😍🍾🥂

  3. Christine novy

    Härligt , äntligen på väg . Det ska bli kul att följa och läsa din fina , beskrivande och varma blogg .
    Var rädd om er och lycka till med seglatsen .
    Kram Christine

  4. Ja nu är ni äntligen påväg!! Ska bli sååå spännande att följa er resa…& vilken väg ni tar! 😎 Segla lugnt! 💕🙏🏻

  5. Åååååå Tack för du vill dela , vad jag har längtat tills ni skulle åka 😘. Tack för att jag får vara med 🙏❤️

    1. Tack Hjärtat! 🥰 Pulsen har redan börjat återhämta sig och daglig träning ombord står på schemat.
      STOR kram till dig (er)! ❤

    1. …And I love you! ❤❤❤
      Var rädda om er, finaste vännerna!
      Pausa OFTA och fyll på energidepåerna! 🥰❤
      Hoppas vi ses snart på varmare breddgrader.
      Pusssss o kraaaam!

  6. Kära ni. Så härligt att ni kom iväg och följer er dröm. Vi kommer att följa era äventyr med stor nyfikenhet. Kram
    Lena o Arne

  7. Lena Wiig Boström

    Ser fram mot att följa er färd här på bloggen 🤩. Hoppas ni får fina och snälla vindar på er resa🥰.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *