Come what may…

Vi lämnar Sverige. Akter om oss försvinner pittoreska Ystad i horisonten. Mitt ute på havet, utan land i sikte. Under solen och i en lutande segelbåt som stångar sig genom fräsande och virvlande vågor kommer de smygande upp till ytan. Känslorna. Var är vi om ett år? Vem är jag om ett år? Vart ska den här resan ta oss? Vad kommer den att göra med oss? Vad är vi på väg till? Och ifrån? När och om vi seglar åt motsatta hållet, vad bär vi då på för nya insikter?

Äventyret som ligger framför oss är så stort att det är ogreppbart. En tår smyger sig ut i ögonvrån och hittar sin väg utför den redan solbrända kinden. Den följs av fler. För det finns också ett sting av sorg i att lämna. Lämna ett barn som förvisso är vuxet, men som inte riktigt hittat sin kärna och sitt varför ännu. Lämna övrig familj och vänner, som både är en stor glädje och tröst i vardagen och i livet. Lämna ett jobb jag älskar och trivs med, även om den tilltagande stressnivån inte på något sätt känts hälsosam.

Det är en känsla av sorg utblandad med en enorm känsla av frihet och att allt blir som det ska. Come what may!

Och som en lite påminnelse om hur det var den där eftermiddagen när vi lämnade allt dök både en ny film och nya bilder upp här… Tack Mikael Metzmaa för film och Susanne Paulsson för bilder från avseglingen! Och Partypinglor för bilder sedan tidigare, dock inte publicerade förrän nu. Och Stephanie!

https://www.youtube.com/watch?v=4r2pRMG2A-I

4 reaktioner på ”Come what may…”

  1. Gunilla Johansson

    Åh, nu fick jag också en liten tår i ögonvrån…Vilka är VI som är kvar här om ett år? OM vi är kvar…nej, så får jag inte tänka, det är klart att vi är kvar. Vi står på kajen och vinkar när ni kommer in i hamnen igen❤️🎈🇸🇪Ha nu ett underbart äventyr, var rädda om varandra och HA KUL!🤗💕⛵️/Gunilla

    1. Åh, Finaste du! ❤ Ja, det är många tankar som snurrar… När vi gifte oss 2014 hade vi en fotograf som tog kort hela eftermiddagen. Båda mina föräldrar och Jannes mamma fastnade på samma bild – och några år senare var alla tre borta. 😰
      Mycket kan hända, både med oss och med er hemma. Men det är ju heller inte säkert att man ses oftare bara för att man rent fysiskt befinner sig närmre varandra. De som faktiskt kommer och hälsar på oss får vi dessutom mer kvalitetstid tillsammans med, än vad vi hade fått hemma.
      Livet, ändå. ❤ STOR kraaaam! ❤

  2. Lycka till med äventyret önskar besättningen på Baravara som lyckades pricka nästan varenda hamn ni angjorde på vägen söderut ut efter ostkusten 😊

    1. Tusen TACK, Raringar! ❤
      Ja, vi vet inte vem som följde efter vem där, men någon av oss är definitivt en stalker! 😁
      Nu har vi precis anlänt till vår första destination i Tyskland och tittade lite efter er i hamnen… Var ÄR ni?!? 😉 En fortsatt härlig sommar önskar vi er! ❤
      / Anki & Janne

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *