EN jobbdag kvar!

”Hur känns det?” har flera kollegor frågat mig idag. Ja, det känns lite overkligt och pirrigt, samtidigt som jag nog inte riktigt fattat. Jag har de facto bara EN jobbdag kvar tills jag går på långledighet – i 13,5 MÅNAD!! 😍 Hur galet låter inte det?! 🙈 I flera veckor har det varit nedräkning, men när det känns som att man ständigt jonglerar med 32 bollar, åtminstone mentalt, så blev 34 dagar plötsligt 15, som blev sju som blev tre. Och nu är det bara EN dag kvar! Under min sista arbetsdag i morgon ska jag vinka av mina gymnasietreor när de springer ut i livet. Det blir så klart både fint och lite sorgligt, men mest härligt att dela deras lycka och förväntan! ❤ Sen ska jag hjälpa Mannen, som släppte sitt jobb idag, att foka på en sak i taget tills vi tömt alla förråd, skåp och garderober, flyttat möbler, stuvat kartonger och donerat sängar. Idag hämtade han vårat skeppsapotek i Stockholm, hade ett sista avstämningsmöte med sin chef och började tömma matkällaren och en garderob. Om man är en samlare av rang och har bott i samma hus i 28 år finns det en hel del kläder, grejer och pinaler att rensa och sortera. Och heter man Janne så behöver man då också prova alla gamla kostymer som åkt fram och som inte använts sedan studenten – och sånt tar tiiid! (tänk att han har nästan samma figur som för 40 år sen, det är ju GALET orättvist! 😳) Kontraktet är påskrivet och våra nya hyresgäster flyttar in den 28:e juni, så nu är det är bara att sätta fart. Familjen, nu boende i Danmark, har två grabbar på 5 och 10 år och jag känner redan hur KUL det kommer att bli för huset med lite liv och rörelse här igen. Eftersom vi beslöt oss för att vara färdigvaccinerade innan vi kastar loss har vi därför ändrat avseglardatumet till den 1:a juli. Planen för vår resa är non existing. Jo, vi vet att vi ska segla söderut och gå genom Kielkanalen, men det är allt. För de vi känner som har stort kontrollbehov är det vansinnigt provocerande att inte ha en tydligare plan än så. 😁 Saken är den att de vi pratat med och läst om som har gjort liknande resor och haft en plan, berättat att de ändå inte kunde hålla sig till den av olika skäl. Därför tyckte vi att det var fiffigt att göra tvärt om, att strunta i planen och bestämma allt eftersom. Vi vet faktiskt inte ens om vi ska in på Medelhavet eller ej, eller om vi ska korsa Atlanten eller låta bli. Det blir en fantastisk känsla av total frihet tror jag, där vi slipper stressa och kan stanna där vi får lust och invänta ”väderfönster” när vi behöver. Hela idén med att segla långt bort och länge är ju att slippa stressen och kunna ägna mer tid åt sånt vi gillar. Som att skriva, till exempel! Idag berättade jag för mina ettor och tvåor om späckhuggarna utefter Atlantkusten som fått fnatt och börjat hockeytackla segelbåtar, eller bita bort delar av rodret så det blir omöjligt att styra … Det har diskuterats om de är hungriga/ provocerade/ arga eller bara busiga och glada och man har kommit fram till att det förmodligen handlar om ett gäng ungdomsgangsters, som vill ha lite kul. 🙈 Jag håller redan tummarna hårt att vi slipper gå en närkamp med dem. Det finns nog ingen jag skulle känna mig tryggare med ombord ändå, min älskade ingenjör har självklart både en plan A, B och C om det skulle hända något. Som nödrodret han byggt, till exempel. ”Men vad händer om späckhuggarna tuggar på det också, då?” undrade en elev idag. Tja, jag hade ju inte något svar på det där och då, men jag är säker på att Janne har det. Det här blir ett riktigt äventyr och just nu har vi preciiis hela äventyret framför oss! 😍 Det är nästan så att jag är lite avundsjuk på mig själv! 🥰 Självklart är just du välkommen att vinka av oss när vi kastar loss från Västerås (jag återkommer om tid), men också att vara med ombord! 😊 Att reseblogga är ju som bekant en kär last jag har. 😊❤

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *