Kaos, oreda & handlings-förlamning

Länge har tiden för vår seglats känts avlägsen, men när nyåret passerats var vi plötsligt oändligt mycket närmre och vi kunde börja säga ”i år kastar vi loss!” Nu är det redan mars och vi undrar hur vi tänkte när vi planerade in att jobba heltid på våra ordinarie arbeten fram till avresedagen. Hur korkat är inte det?! Att sortera, slänga, donera, sälja, spara och magasinera, ja att gå igenom precis allt personligt i ett helt hus, SAMTIDIGT som båten ska rustas klart, katten ska omplaceras, försäkringar tecknas, tänder kollas, bilar säljas, garage tömmas, lillbåt omplaceras, frysar ätas ur, mast besiktigas, båtprylar beställas,1000 böcker levereras – och säljas… tar tiiiiid – och är ett heltidsjobb i sig! För att inte tala om min mammas hög med personliga saker som jag – snart tre år efter hennes död – ännu inte orkat gå igenom än. Hur ska jag hinna och orka det? Vissa dagar och kvällar blir vi snudd på handlingsförlamade av det till synes oändliga jobb vi har framför oss och vart man än vilar blicken möts den av kaos. Kommer vi verkligen att bli klara innan sommaren är över, så vi kommer iväg? Det känns overkligt och avlägset. Men om det trots allt går vägen… Hur kommer det att kännas, tro? När vi har en trogen liten skara som vinkar av oss på hemmakajen? Bara skönt och härligt? Eller kommer jag, trots min lite kaxiga attityd, att gråta floder över att lämna älskade vänner, mina barn och mitt fantastiska jobb bakom mig? Allt som är tryggt och bekant och som jag älskar så mycket…

Jag har bott utomlands under lång tid tidigare, även om det är många år sedan nu. Därför vet jag att en av de största behållningarna med det livet – förutom äventyret och alla nya möten och platser – är att man får en helt annan kvalitetstid med de som faktiskt tar sig tid att komma på besök. Det får bli min tröst när jag i svaga stunder tvivlar; Att äventyret väntar bakom nästa udde och de av våra vänner som kommer på besök får vi oceaner av kvalitetstid tillsammans med! ❤