Snart lämnar vi Sverige

Arton dagar. Så sakteliga börjar stressen avta och semesterkänslan infinna sig. Än har vi inte riktigt tagit in att vi är långseglare. Den svenska ostkusten har vi gjort några gånger tidigare och därför har det känts som en vanlig semester – ända fram till igår. Över rökta räkor, havskräftor och torskrygg på en perfekt restaurang alldeles vid hamnen i Simrishamn ikväll konstaterade vi båda två att det sedan igår börjat ske ett slags skifte. Förra året när vi seglade till Skåne vände vi vid Hanö för att hinna hem innan semestern tagit slut. Nu har vi varit på två nya platser efter Hanö som vi aldrig besökt tidigare, Åhus och Simrishamn, och långsamt börjar vi ta in att ”Nej, vi ska inte vända den här gången!” (åtminstone inte nu). Vi ska fortsätta söderut, lämna Sverige.

Våra första veckor hade inte kunnat blivit bättre. Vi har haft superfint väder och de få gånger det har regnat har det vräkt ner nattetid – förutom en dag när vi svajankrade i Fifång, men det var så mysigt att ligga nedbäddad med en bra bok medan regnet smattrade på taket. Det har varit så varmt att vi ett antal nätter har sovit med öppen båt, dvs med öppna luckor och helt utan myggnät – för vi har knappt haft några mygg heller. När vi kom ner till Karlskrona för några dagar sedan hade jag ett uppdrag där och det var att träffa min gamla vän ”Strumpan” från studietiden, way back. Då han varit sjuk en längre tid blev vårt återseende extra efterlängtat och också ovisst, för vi vet inte om vi kommer att ses igen. Egentligen är det väl så med alla möten – alltid – men i vissa lägen känns det mer påtagligt. Min vän har en fantastisk inställning till livet och döden, som jag inte tror jag stött på någon annanstans. Jo, min älskade mamma hade samma krassa och osentimentala tänk. Det gjorde att vår träff kändes precis som vanligt; fint, babbligt, kärleksfullt och skrattigt… Det blev inget sorgligt avsked och heller ingen känslomässig rekyl, förutom några tårar i diskvattnet ombord på kvällen. Men efter att kort ha guidat mina tankar rätt kunde jag släppa min självömkan och sluta gråta över något som ännu inte är.

Idag har vi för första gången sen vi lämnade vår hemmahamn seglat ordentligt och då menar jag att vi har utmanat oss och haft lite adrenalinpåslag i vissa lägen. Jag tror att det är viktigt att ständigt utmana sig för sin personliga utvecklings skull, men vill du bli bättre på något gäller samma sak där – utmana och öva! Om vi ska kunna känna oss trygga ute på de stora haven behöver vi känna in hur det är att lägga ut i 10-12 sekundmeter och segla när det är 17-18 sekundmeter i byarna. Med två rev i storseglet och med bara en liten bit av genuan ute  – och i strålande sol! – gick det alldeles utmärkt, även om den första brutala vindbyn kändes lite läskig. Det behövdes inget gympass ombord idag, det var träning nog för både armar, ben och mage att styra och parera i vågor och vindar.

Än så länge flyter livet ombord på som vi hoppats och förväntat oss. Jag kan njuta av att diska just för att jag kan göra det i lugn och ro och på mitt sätt. Vi har boat in oss bra och vi älskar vår Groda, men för första gången känner jag att jag helst stannar ombord även för att till exempel duscha. Tidigare år har jag längtat i land för att göra det, till en riktig dusch med obegränsat med vatten – men inte nu. Annat som känns annorlunda den här seglatsen mot tidigare år är att jag försöker få till ett kortare träningspass på båten varje dag och jag behöver inte kliva av för det, då det går utmärkt att träna även ”under gång”, om det inte lutar för mycket. Jag tror det är viktigt om man ska bo på båt en längre tid att man inte bara tänker ”semester” hela tiden och att ”jag måste få unna mig”. Detsamma gäller så klart med alkohol. Vi har redan nu haft många fler helt alkoholfria dagar än vad vi normalt sett har på en 6-veckorssemester och det känns jätteskönt, även för min magkatarr. Under flera dagar i början av den här veckan hade jag en grym huvudvärk. Jag tryckte i mig både ipren och resorb utan att det hjälpte, innan en vän som känner mig väl lyfte att det kanske hade med blodtrycket att göra. Note to self; Man ska inte bestämma själv att kroppsliga problem är borta bara för att man kastar loss. Att sluta med sin medicin helt kanske behöver vara bättre understött än så.

En av de bästa känslorna ombord är när vi precis har tankat vatten och diesel, slängt soporna och när kylen är full! Då känner vi oss extra redo för äventyr och strapatser. En annan fantastisk känsla är att byta mål under seglatsens gång, kanske för att vinden vred eller för att någon av oss fick ett infall. Det kallas FRIHET!

Snart lämnar vi Sverige bakom oss och det kommer att börja kännas långsegling och äventyr på riktigt! Jag är så nyfiken på vad som väntar…

8 reaktioner på ”Snart lämnar vi Sverige”

  1. Nu så! Det känns att ni är på väg och det är bara början. Som att ha en riktigt god bok oläst. Lycka 🧡

    1. Ja, jag tror ”poletten trillar ner” ordentligt här i morgon, eller någon av de kommande dagarna… Ett år till sjöss!
      Så galet härligt och otippat (i allafall för 10 år sedan)!! 😁😁😁
      Ha en fantastisk sommar! ❤
      Många kramar!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *